Race report från Oscar Silvergran och Jonatan Landström

DSC_0138 1

Vi inledde dag ett med en sedvanligt ångestladdad adrenalinstart upp till kontroll ett, sedan sjukt fin utförslöpning till andra kontrollen där vi skenade upp i ledning, ”he gå’ nog lite fort, men he ä väl bara o spänna bågen” sades det. Stigningen upp till Noulja gick däremot tyngre och här kom verkligheten ikapp, 70-klassen kändes som ett getingbo i år med 8-10 uppenbarligen löpstarka lag inom några minuter, här tappade vi fort placeringar och livslust. Vi höll ihop det okej på löpsträckan mot sista stigningen upp på Latnjatjåkka där vi truckade upp i dimman. Vi trodde att vi låg femma eller så och var egentligen lite besvikna över formen, kändes tyngre än vi hoppats och tänkte att vi inte skulle kunna rå på täten dag två heller. Vid nattlägret fick vi dock det överraskande beskedet att vi låg tvåa endast fyra minuter efter ettorna! Orienteringen hade gått felfritt för oss och dimman hade ställt till det för de andra lagen. Hoppet tändes för en stund men när prognosen visade på go’väder dag två blev vi besvikna, dimma och regn ska det vara, det är där vi trivs bäst…

Nästa dag kände vi oss förvånansvärt pigga, nötter, gryn och lite kallt kaffe kickade igång både tarm och sinne. Vi hade vittring ganska tidigt på Team XC i täten och kunde krympa avståndet lite genom att (o)kontrollerat skena ner mot Trollsjön. Även nästa stigning kändes stabil och kropparna svarade bättre än dagen innan, vad var det egentligen i gröten? Vi tog hela tiden in lite på täten, och tillslut kunde vi köra om. Lyckades sen skapa en mentalt viktig lucka genom att inte ta på jackorna i snålblåsten på Vassetjåkka, t-shirt och shorts fick räcka, bättre kall och ball än varm o go’ inbillade vi oss…

Nu kände vi plötsligt att vi hade chans att vinna och ny energi kom från ingenstans, bra vägval, snabb utförslöpning och fortsatt bra flyt gjorde att vi tillslut vågade känna oss ganska bekväma. Sista tredjedelen gick av bara farten och vi kunde nästan njuta lite de sista två kontrollerna. Vi var otroligt glada att slippa en haveriångestspurt mot Team XC som vi vet brukar vara starka på slutet, och lufsade med trötta men glada ben ner mot mål mot en första seger i Bamm 70. Väldigt nöjda och även glädjande att höra om kollegornas seger i femtioklassen! Om man vinner 50-klassen blir det 70 nästa år sägs det, men om man vinner 70 då? Att börja om från Bamm 10 låter som det rimligaste alternativet.

Vi tackar de andra lagen för god match och även funktionärerna för en fint arrangerad tävling, hoppas vi ses nästa år!

/Oscar Silvergran & Jonatan Landström